Den där otroliga kärleken

Det är en söndagskväll i juni, jag är bakfull och äter fyra stora bullar på raken. Igår gifte sig ytterligare ett heterosexuellt par i en svensk kyrka.

Hela världen jublar, heja, heja Viktoria och Daniel. De är så vackra och fina och se nu, se nu på den otroliga kärleken, hur den övervinner alla hinder, korsar och krossar alla gränser. Men jag undrar vilka gränser. Då har ni aldrig sett en gräns förut. Det är söndagskväll i juni och det är dagen efter. För mig och för prinsessan Victoria. Min gårdag bestod av syndikalistfestival, för mycket vin och kaskadtårar i en busskur i Skanstull. Victorias gårdag bestod av miljontals säkerhetspådrag för hennes frihet, att hon lät sin hand och kropp överlämnas från en man till en annan och grät lyckotårar i Gamla stan. Jag undrar, var någonstans fanns mina säpovakter när jag behövde dem? Jag skulle behövt dem igår, de skulle springa där bredvid mig i svarta kostymer stora solglasögon och ge mig min frihet. Var är mina krypskyttar, militärer och matroser? Victoria har ju fått så många, jag kunde väl i alla fall få två små, att ha i väskan om lördagskvällarna. Det finns så många människor som vill överskrida mina gränser. Överskrida våra gränser. Och inkräkta på vår frihet.

Men det glömde vi bort igår, att det bara var en vanlig lördag för folket. För ingen jublar åt mig när jag skänker femtio kronor till läkare utan gränser varje månad, ingen skriver en låt till mig eller skänker mig tjugofem handmålade glas varje gång jag sitter i tjejjouren och pratar med unga tjejer som fått sin värld sönderslagen. Nej, det är tyst om det, jag får inget mittuppslag i DN för att jag älskar någon. Det är bara en vanlig söndagskväll i min söderförort och fiskpinnestekoset och cigarettröken letar sig från de andra lägenheterna, in genom min öppna balkongdörr. Och igår gifte sig ännu ett heterosexuellt par i en svensk kyrka. Hela världen gråter av lycka. Jag undrar vilken lycka det är, jag känner den inte. Hur mycket jag än skulle vilja säga, att den där kärleken de bekräftade igår, är större än allt annat, så kan jag inte det. Igår var det bara en vanlig lördag, och ytterligare ett heterosexuellt par kunde kalla varandra man och hustru när de vaknade den där vanliga söndagsmorgonen dagen efter.

/Elsa Haglund Hasselgärde